Tidskriften Hobby, nr 2 anno 1923 (sid 12)

Rävjakten avslutas å det snöpligaste. Redaktören översköljes av frågor som han inte kan besvara. Samt några som faktiskt får ett svar. Vilket skulle bevisas.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Klicka för att öppna bilden i nytt fönster, 
klicka igen för att förstora till läsbar storlek.
Rävjakten.
(Forts. fr. sid. 5.)
Numera hade också August mist lusten att jaga räv. En afton sutto han och hans hustru Maja-Lisa och samspråkade om de dåliga tiderna. Hur det nu var, kom man också att tala om rävjakt.

August, som suttit tyst och funderat en stund, slog nu helt plötsligt sin barkade näve i bordet och utbrast: Jag har det, jag har det.

Och så framlade han sina planer för Maja-Lisa.

Nu var det så, att August hade en tam räv på gården. Denna räv brukade en gång om dagen få ta sig en promenad i jaktmarken för att han inte alldeles skulle glömma bort, att han var räv.

August i Jonsered började gå på rävjakt igen, men nu hade han alltid sällskap. Jämt och samt fick man upp en räv, som det inte gick att få skott på. Den mystiska räven försvann alltid på en viss plats och på visst klockslag, och så var det slut för den dagen, tills man började på nytt dagen därpå.

Inom jägarekretsar blev saken snart känd. Och när det så blev bekant, att August var villig att utarrendera marken, blev det inom kort många spekulanter på jakträtten. August betingade sig ett högt pris, fick pengarna, och så började jakten.

Men det var som på tok. Ingen kunde få skott på räven. Jakträttsinnehavarna, de voro två, ett par grosshandlare från Moraköping, jagade räven ett helt år. Efter den betan blev den ena tokig och måste intagas på hospital, och kompanjonen ville inte fortsätta jakten ensam.

Nu kommo nya arrendatorer.

I två hela år hölls nu klappjakt på den illistiga räven, men allt var förgäves. Nu var det inte mindre än fyra rävjägare på Jonsereds rävmarker, men när de två åren hade gått till ända, dog den ena av jägarna till följd av slaganfall under den sista jaktdagen.

Rävjägarna gåvo nu spelet förlorat. Men då kommo nya, denna gång en gammal känd rävjägare vid namn Blomkvist och ett par av hans vänner.

Blomkvist och hans vänner började jakten. I ett halvt år jagade man intensivt, och därunder fick Blomkvist gråa hår. Han och hans vänner höllo emellertid med förtvivlans mod ut året ut, men då var det ohjälpligt slut. De måste erkänna, att en sådan räv hade man aldrig jagat förr. En av Blomkvists, vänner ville påstå, att ett sådant djur inte fanns, men detta påstående stred ju onekligen mot sanningen.

August i Jonsered hade börjat fundera.Han hade alltid ansett, att räven var fenomenal, och oaktat det var en mycket väldresserad räv, som spelat ,alla jägare på näsan, började han nu åldras. Oh som det hade blivit spekulanter på räven död eller levande, det fanns nämligen personer, som hade för avsikt att stoppa upp den fenomenala räven, gick August ännu en gång på jakt och sköt räven — hemma i sin vedbod.

Och så blev det auktion på räven. Folk löpte samman från alla håll. Till slut blev den köpt av en grosshandlare Johnson från Norrköping för 5,000 kr. Grosshandlaren, som var en inbiten rävjägare, ämnade låta uppstoppa djuret till minne av en makalös räv.

Men August ställde till med ett gravöl på Jonsered, som man talade länge om.

_______________________
FRÅGELÅDA
————————————
Det hände för icke så länge sedan, att någon frågade en av statssekreterarna i Washington, om herr presidenten m. m. Warren Gamaliel Harding verkligen hade satt sig in i en viss brännande fråga. Och sekreteraren svarade:

— Presidenten! Han hinner aldrig sätta sig in i någonting.

När man kan säga så orn en president, vad skall man då säga om en stackars Hobbyredaktör och hans hejdukar.

Här har man frågat oss, hur man skall komma in vid filmen, vad Belgiens tjugofem bilmärken heta och mycket annat ännu värre. Alla dessa frågor ha inte kunnat besvaras. Redaktören har visserligen varit i Belgien, men någon annan bil än Minerva hittade han inte där, så på den frågan kan han inte svara. Men fråga Osterman, han kanske vet.

Nu ska vi i alla fall svara. Var så god. Här har ni frågelådan:

Asta från Gävle frågar, om man får skriva i Hobby. Naturligtvis får man skriva i Hobby. Bara det är roligt. Blir det för många insända bidrag, göra vi som Albert Engström, d.v.s. trycker lappar med : »Vi tacka för hågkomsten, men det insända lämpar sig inte för Strix.»
Det skadar inte att försöka. Vi ska vara milda även mot vårpoeter.

Flera insändare ha frågat, om man kan få jobb som filmstatister. Det kan ju hända, men inte blir man millionär på yrket. Det är i hög grad säsongarbete. För närvarande stå åtskilliga hundratal upptecknade på Svenska Bios listor, så utsikterna äro inte så lockande. Men skriv till något amerikanskt bolag. Vi kunna stå till tjänst med adresser. Avslag är troligen att vänta. Men det finns ju optimister.

Bilentusiast i Jönköping frågar, vad som menas med »Kvartsflytande bakaxel». Kungliga huvudstadens bilexperter ha i gemen gått bet på den frågan. Vad angår redaktionen, tiger den och samtycker.

Svar till Radioamatör, Stocksund.
1. Kapaciteten på en kondensator tillverkad av stanniolblad och mellanlägg av glimmer el. dyl. beräknas enligt följande formel :
        8,843 x A x e
C= -------------------- Mikrofarad.
      d x 100,000,000

Häri är:
A) summan av metallbeläggens ytor i cm2,
d) tjockleken av de mellan metallbeläggen liggande isoleringsskivorna i cm,
e) dielektricitetskonstant, se nedanstående tabell för några av de vanligast använda ämnena.
Luft under normalt tryck .....1
Glas ....................................6-8
Ebonit .................................2-3
Glimmer .............................5-6
Papper, parafinerat ............2   

2. Gör i stället för den av Eder beskrivna avstämningsspolen den å. Hobbyritningen, N:r 1 noggrannt beskrivna och uppritade variometern. Denna tillåter en synnerligen skarp avstämning för våglängder upp till 3,000 m.

Gymnasist, Strängnäs, frågar, om han kan använda inomhusantenn.
Detta låter sig visserligen göra, men är icke att rekommendera på längre avstånd och för kristallmottagare. En för Edert behov lämplig Ramantenn tillverkas av två c:a 1 1/4 m. långa trästänger hopfästa i form av ett kors. På dessa lindas 4 à 5 varv 1,5 mm koppartråd, med ett avstånd mellan trådarna av ungefär 10 mm. I uttagen kopplas en kondensator à cirka 0,001 mikrofarad.
Hela antennen göres vridbar, då största verkan ernås om den ställes vinkelrätt mot de inkommande vågorna.
(Forts. å. sid. 15.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar