Tidskriften Hobby, nr 2 anno 1923 (sid 14)

Filatelist? Javisst! Frimärkssamlande var en ganska billig, stillsam och därmed mycket populär hobby under förra seklets tidiga år. Kraven på nöjen med action och omedelbar behovstillfredsställelse var definitivt inte lika stora som idag. I dagens samhälle för filatelin en allt mer tynande tillvaro, och inte ens ett gult tre skilling banco lär väl kunna sätta några större känslor i svallning hos dagens kids...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Klicka för att öppna bilden i nytt fönster, 
klicka igen för att förstora till läsbar storlek.

Shackleton

(Forts. fr. sid. 13.)
mot de ursinniga elementen, ha utstått så många lidanden, så stor försakelse, bara för att dö vid foten av denna klippkust, som varit målet för våra önskningar... Vilken grym ironi!... Jag kunde inte förlika mig med denna tanke. Nej, vi måste nå målet! Om vi dogo, så var det också döden för de stackars tjugu män, vars enda hopp vi voro. Vi voro skyldiga dem, att till varje pris kämpa oss fram till målet, men vad var att göra?

Kampen var alltför ojämn... I samma ögonblick, som vi väntade att bli krossade mot klippväggen, omvirvlade av bränningarna och vattnets sjudande och kokande, saktade vinden av. James Caird låg under natten i smult vatten, men nu, då faran syntes försvunnen, grep oss törstens kval med förnyad styrka. Till vilket pris som helst måste vi i land följande dag...

Knappt hade vi gjort fast och hoppat i land, förrän en ljuvlig musik nådde våra öron; det var porlandet av en källa, som sprang fram alldeles vid våra fötter. Att skynda dit, att falla på knä och att i djupa klunkar dricka det livgivande vattnet, var ett ögonblicks verk. Det var ett stort ögonblick !
Shackleton.

***

FRIMÄRKEN

Rengöring och förvaring.
Såsom redan i föregående nummer framhölls, är det för filatelisten av grundläggande betydelse att iakttaga renlighet och ordning. Frimärkena befrias därför ytterst noga från papper och gummi.

Detta sker lättast på så sätt, att man från kuvertet klipper eller river bort den del, där frimärket finnes. Genom att direkt söka avlägsna märket från kuvertet, riskerar man att detsamma skadas. I en liten glas- eller porslinsskål, fylld med helst ljummet vatten, nedlägges sedermera ett visst antal av de utklippta bitarna, där de få kvarligga, till dess märkena lossna från papperet. Denna operation bör emellertid utföras med viss försiktighet för en del frimärken med lättlösliga färger, vartill jag skall återkomma längre fram.

Frimärkena upptages försiktigt med pincett, ett litet för filatelisten ovärderligt och billigt verktyg, som kan inköpas i någon frimärksaffär för 75 öre à 1 kr., och utbredes med bildsidan nedåt för torkning å rent läskpapper. Ännu bättre är det emellertid att lägga märkena mellan tvenne läskpapper och därpå placera en tung bok. Det är en enkel och billig frimärkspress, och märkena bliva utjämnade och plana.

En del frimärken, t. ex. österrikiska emissioner (upplagor) äro dock inte så lätthandterliga. De må ligga aldrig så länge i vattenbad, gummit släpper lika litet. I sådana fall blir man nödsakad tillgripa en något radikalare procedur. Det genomfuktade motsträviga exemplaret fasthålles med vänstra handen mot läskpapperet med bildsidan ned, och med högra handen avlägsnas medelst pincetten eller en slö kniv gummit och pappersresterna. Söndriga märken samlar man över huvudtaget icke alls. Alltså: inga märken böra släppas in i samlingen, förrän de äro rengjorda.

Vad varje filatelist, nybörjaren såväl som den mera försigkomne, strävar efter är ju att kunna anbringa sina skatter i ett album. Men för nybörjaren torde det vara ur många synpunkter klokast att dröja därmed, till dess han lyckats samla ihop så stort antal märken, att han därmed kan sammansäta, om icke kompletta så åtminstone något så när fullständiga serier.

Visserligen förekomma i handeln en del relativt billiga album, försedda med förtryck och företrädesvis med utländsk text, där det är lätt att finna sig till rätta, men jag anser mig likväl bestämt böra avråda nybörjaren att skaffa ett dylikt. Anvisningar på lämpligare album hoppas jag bliva i tillfälle att framdeles lämna.

I stället skulle jag vilja tillråda samlandet av så många frimärken som möjligt, ty det är av vikt att ha god tillgång på dubletter. Försumma framför allt icke våra vanliga svenska märken! Frimärken av till synes samma typ kunna ofta avslöja sig äga olika färgnyanser och andra olikheter.