Tidskriften Hobby, nr 1 anno 1923 (sid 5)

Filatelifilosofi.  Att samla frimärken är en uppbygglig fritidssysselsättning som "åligger utövaren noggrann renlighet och minutiös ordning samtidigt med att det uppodlar blicken för det estetiska" får vi veta i denna artikel av signaturen A.B. Dessutom får vi stifta en smula bekantskap med författaren Jack Londons hustru Charmian.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Klicka för att öppna bilden i nytt fönster,
klicka igen för att förstora till läsbar storlek.
(Skämttecknare... Forts. från föreg. sida)

Det är intet tvivel om, att om O.A. levat nu och tecknat för amerikanska tidningar, skulle han ha haft bortemot en halv miljon om året och egen bil.

Samtliga här uppräknade amerikanska tecknare ha naturligtvis sina egna bilar. Sidney Smith låter sin Marmonvagn figurera i sina skämtserier. Hans bildkarrikatyrer äro oerhört populära. Sidney Smith har avbildat sig själv sittande i en elegant Rolls Royce rökande en stor havanna körande förbi en fattig artist, som står på trottoarkanten. Smith säger till sig själv : »Va tusan har jag sett den där gynnaren förut?» Och den fattige artisten tänker: »Där är han, som kinesade hos mig i min ateljé så många nätter, när han inte hade kol att elda sin kamin med.»

Det berättas att Sidney Smith höll allmänheten i en sådan spänning med en skämtteckning i en av Chicagos dagstidningar, att folk stod i kö på morgonen utanför tidningsofficinen bara för att få se, hur serien skulle utveckla sig.

Sidney Smith tecknar numera för en syndikat, som levererar hem teckningar till 180 dagliga tidningar och 61 söndagstidningar i Amerika.

Den allsmäktige dollarns dragningskraft på karrikatyristerna har drivit upp standarden till det otroliga, och det är endast de allra största förmågorna som numera kunna slå sig fram i den oerhörda konkurrensen.

Amerika har på sistone lockat ett antal svenska tecknare över den stora dammen för att pröva sin lycka där borta. Förutom Jacobsson, vars sejour verkligen fick ett ytterst beklagligt slut, märkes den unge tecknaren Bergström, som torde vara välkänd för Strix' och Söndags-Nisses läsare.

Med den fond av äkta humor, som denne unga tecknare verkligen är begåvad med, skulle han möjligen kunna lyckas, om han även förstode att anpassa sig efter det amerikanska lynnet.              
***
FRIMÄRKENA
höra otvivelaktigt till de förnämsta och mest omhuldade samlareobjekten. Mången anser det visserligen naivt med detta samlande av »papperslappar», men icke desto mindre ökas oavlåtligen intresset för frimärkena, och filatelien, som detta hobby kallas, vinner alltjämt nya adepter. Nog måste man medgiva, att det vore trevligt att slå sig på tavlor, konstverk, gammalt silver etc, men få äro de som i ekonomiskt avseende äro så lyckligt lottade. Jag hade en gång tillfälle att under ägarens ledning bese en enastående samling silverpjäser: kaffekannor och sockerurnor, lysande prov på svensk guldsmedskonst från äldsta tid, som hopsamlats under en lång följd av år. Det sades mig, att en dylik kollektion icke längre kunde åstadkommas; det hela representerade ett värde, som, huru önskvärt det än vore, omöjliggjorde för staten att förvärva samlingen.

Nu finns det å andra sidan frimärken,som betinga enorma summor, om de ens kunna erhållas, därom lämnar t. ex. en förra året i Paris avhållen auktion tydligt vittnesbörd. En något originell herre vid namn Ferrari efterlämnade nämligen vid sin död en frimärkssamling, som inbragte över 8 1/4 millioner francs. Vissa dyrgrepar räddades för övrigt åt Sverige. Men, och det är dit jag ville komma, filatelien öppnar utsikt, även utan några nämnvärda penningeutlägg, för uppläggande av en samling, åtminstone av mindre dimensioner. Detta kan ske genom byte med jämnåriga eller därigenom att man vidtalar någon bekant å kontor eller i bank att skänka en kuverten, vari posten anländer. När samlaren väl kommit igång, yppar sig många tillfällen till samlingens förkovran, icke minst genom byte med utländska samlare.

Just på grund av sin inneboende natur medför detta samlande en hel del icke föraktliga kunskaper, till en början ifråga om geografi och historia, man bör naturligtvis känna det land, vars märken man samlar, och kunna sätta den bild, som pryder märket, i sammanhang med landets historia. Men det gäller också att särskilja förekommande olika färger, papperssorter m. m. Föräldrar och lärare kunna gott lugnas med det ur pedagogisk synpunkt viktigaste av allt: att frimärkssamlandet åligger utövaren noggrann renlighet och minutiös ordning samtidigt med att det uppodlar blicken för det estetiska, ty vad är väl en i och för sig god samling, om den icke är smakfullt uppsatt!

På grund av sin lättillgänglighet i förening med den förströelse filetalien erbjuder, är detta »hobby» något särskilt för ungdomen lekande, och det är därför tidskriften i efterföljande nummer kommer att bereda utrymme för några artiklar om frimärkssamlandet, som kunna bliva till nytta för nybörjare och mindre försigkomna på området.                    A. B.
***
Många äro kallade men...
På fredagen stod på Kungsgatan en större samling pojkar uppställda i en portgång. Förbigående undrade säkerligen, om det här var fråga om en större scoututflykt i snövädret eller om alla Norrmalms ungar samlats till denna plats av en eller annan lovlig anledning.
     Saken var den, att Fredrik Anderssons filmbyrå annonserat efter en pojke, som hade förutsättningar att bli en svensk Jackie Cooghan eller åtminstone en ny Anderssonskans Kalle.
***
Charmian K. London.
Jack Londons hustru, Charmian London eller Charmian Kittredge, som hennes författarnamn lyder, om vi inte missminna oss alltför mycket, skall komma till Sverige i vår för att hälsa på vänner och bekanta.

Var och en, som läst »På långfärd med Snark», kommer säkerligen ihåg den Charmian, som omtalas på så gott som varje sida i boken och vilken för övrigt hela verket är tillägnat.

Charmian London är själv författare, hon lärde väl sig en del, medan hon satt som sin mans maskinskriverska och hennes böcker äro rätt intressanta. Hon har en utpräglad kvinnlig noggrannhet och en viss episk bredd i berättandet. I hennes skildringar förekomma emellertid väl mycket av hänförande solnedgångar, »purple seas» och dylikt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar