Tidskriften Hobby, nr 1 anno 1923 (sid 4)

Goldbergvariationerna. Tidningens första egentliga artikel handlar om skämttecknare. Då, för 90 år sedan, ett mycket välbetalt högstatusyrke — åtminstone i USA — möjligen jämförbart med senare tiders inne- och statusyrken som arkitekter, reklamare, börsnissar och IT-människor. Idag existerar vare sig skämtteckningen eller skämttecknaren längre, då behovet av utfyllnad i spalterna i form av passbitar i modern tidningsproduktion har eliminerats av datorrevolutionen.
     Skämttecknaren är idag lika död som blysättningstidens ombrytare. Beträffande de skämttecknarlöner som omtalas i artikeln kan nämnas att 100 000 dollar i 1923 års penningvärde motsvarar cirka två miljoner dollar idag, dvs drygt 13 miljoner kronor...
     Och den R L Goldberg som nämns i artikeln är ingen mindre än Reuben Lucius "Rube" Goldberg, för senare tiders publik kanske mest känd för de sanslöst invecklade makalösa manicker som bär hans namn.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Amerikanska skämttecknare.
MED 10,000 á 100,000 DOLLARS OM ÅRET.

Klicka för att öppna bilden i nytt fönster,
klicka igen för att förstora till läsbar storlek.
Världens bäst betalda skämttecknare finnas i Amerika. Ett antal av dem äro även tvivelsutan världens duktigaste, t. ex. Sidney Smith, Bud Fischer, Clare Briggs, R. L. Goldberg, Fontaine Fox m. fl.

Ämnet har förlänats en viss aktualitet genom vår inhemska tecknare Jacobssons omskrivna kontroverser med några tidningsherrar i Amerika, som enligt uppgift exploaterat svenskens typ Adamson. Det skulle ha gått så till, att Jacobsson förletts skriva under ett kontrakt, vari bl. a. ensamrätten till nämnda figur tillerkänts den amerikanska avisan. Denna skulle då — enligt vad J. själv lär påstå — ha funnit svensken för dyr samt till följd därav skickat honom på porten och anställt ett par billigare amerikanska tecknare i stället, som fingo till uppdrag att fullfölja den av Jacobsson lancerade idén. Vi ha inte haft möjlighet att kontrollera riktigheten av de lämnade uppgifterna i detta fall, så mycket är emellertid säkert, att amerikanska tidningar i regel äro långt ifrån knussliga, när det är fråga om att betala bra karrikatyrtecknare.

De veta mycket väl vad dylika äro värda, och de vid amerikanska tidningar anställda skämttecknarna åtnjuta ofta nog gage, som helt enkelt verka otroliga för svenska öron. »Mutt och Jeff» är väl en skämtteckningsserie, som hela världen känner till — om inte från tidningarna så från bio. Nåväl, den talangfulle pappan till denna världsberömda serie åtnjuter alltnog en årslön av omkring 50,000 dollars, vilket är ungefär 250,000 kronor i svenska pengar. Men det finns de, som ha mer ändå.

Upphovsmannen till den i Sverige från »Allt för Alla» kända typen »Knutte Knopp» har 150,000 dollars om året, d.v.s. över en halv miljon kronor. Han heter Goldberg och började sin bana som anspråkslös annonstecknare med 15 dollars i veckan. Sidney Smith — uppfinnaren av »Gumps»-serien — har 100,000 om året. Lika mycket ha Clare Briggs och Fontaine Fox och ett par till.

Som vi se är det inte småslantar de amerikanska skämttecknarna håva in. Att vara en uppskattad karrikatyrist i Amerika är minsann inte det sämsta.

Vi måste även erkänna, att de amerikanska karrikatyristerna stå i en klass för sig. En del av dem — såsom Bud Fischer, Goldberg, Sidney Smith, George Mc Manus o. s. v. — äro absolut oupphunna.

Ingen svensk karrikatyrist kan mäta sig med dem. En enastående virtuositet och flotthet i utförandet är i deras produktion förenad med en sällsynt humor, en verklig amerikansk humor, som smittar även den trumpnaste medborgaren och lockar fram ett leende på de trumpnaste läppar.

Vem kan väl motstå Mutt och Jeff, när de uppenbara sig i tidningen eller på den vita duken med sina obetalbara miner, sin torra ungkarlshumor och amerikanska slagfärdighet. De uttrycka den sanna humorn, och därför rycka de alla med sig, alldeles som Charlie Chaplin och Harold Lloyd bland filmkomikerna.

Ännu frodigare blommar humorn hos sådana ritstiftets mästare som Sidney Smilh och Goldberg. Dessa två äro utan tvivel de flottaste och mest habila karrikatyrister, som existerat. Deras produktivitet är lika vidunderlig som deras fabulationsförmåga. Deras fantasi känner inga gränser, deras uppfinningsförmåga är outtömlig.

Sidney Smith skulle kunna kallas Amerikas Oscar Andersson. Både till uppslaget och själva stilen påminna hans alster mycket om vår O. A. — den störste karrikatyrist som vårt land ägt.
(Artikeln fortsätter på nästa sida)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar