Tidskriften Hobby, nr 1 anno 1923 (sid 14)

Klicka för att öppna bilden i nytt fönster,
klicka igen för att förstora till läsbar storlek.

(Harry Persson... Forts. från föreg. sida)

kande sätt. Vad som förvånade var, att Toms manager kunde fasthålla vid, att hans skyddsling var i tiptopform samt förklara honom kvalificerad för ett möte med Harry Persson. Tom Johnsson föreföll långt ifrån fulltränad och syntes därjämte sakna varje spår av ringvana och ringtaktik. Hans uppträdande i ringen var från böljan fumligt och osäkert, och dansken tog genast ledningen.

Tom Johnsons fiasko kan utgöra ett memento för hrr managers att icke bluffa för mycket med från U.S.A. hemkomna boxningsnoviser, vilka i praktiken visa sig vara mindre hemma i boxning än någon av våra amatörer. F.ö. har det visat sig vid flerfaldiga tillfällen att den mycket utskrikna förmågan att tåla stryk under träning (d.v.s. hårda slag på käken, mellangärdet m.m.) icke är någon säker garanti för framgång i ringen. Det är möjligt att Tom Johnson kunde uthärda hårda slag, som riktades mot hans mellangärde samt haka under träning på Weimarks institut, men han föll ändå för en vänsterkrok, som hade den erforderliga snärten. För en utomstående syntes slaget rent av lätt och tycktes endast snudda vid hakspetsen. Ofta nog är emellertid precisionen det avgörande och detta slag tog precist.

Martin Tankred, den kände Solnafightern, besegrade dansken Alfred Jensen på poäng i en 6-rondersmatch, som bjöd på mycken förstklassig boxning och många spännande episoder.

Tankred, som gått framåt oerhört, ledde genast från början och träffade med flera hårda och precisa vänsterstötar. I slutet av andra ronden hade Tankred dansken mot repen och den senare verkade trött, då han gick till sin hörna, där Bahnsen och tränaren Carlesen arbetade med berömvärd energi för att vidmakthålla hans domnande livsanda. I de följande ronderna var Tankred absolut överlägsen och utboxade dansken med sin långa och effektiva vänster. Tankred kan f.ö. betecknas som vårt lands mest tekniskt fulländade boxare. Hans vikt är f.n. 69 kg. och längd 177 cm.

Martin Tankred har äran av att ha upptäckt tungviktaren Harry Persson. Förutom sina amatörmatcher har han tidigare vunnit över Stellan Hellberg på knockout i andra ronden. Vidare har han besegrat svensk-tysken Arthur Kock på knockout i femte ronden och vann nyligen på foul över Johnny Espen.

I en förmatch möttes I.F. Linnéas tränare Arthur Ireland och vår inhemske fjäderviktare Sven Steiner i en 4-ronders match. Skillnaden i vikt var alltför stor för att Sven Steiner skulle ha några chanser mot Ireland. Det var en skillnad i vikt på icke mindre än 10 kg. och Steiner, som dock nu för tiden inte är någon dununge, verkade ganska spenslig i jämförelse med den bredbröstade och undersätsige engelsmannen.

Ireland ledde från början och briljerade med sin snabba vänster, som gick in utan större svårighet vid upprepade tillfällen. I andra ronden var Irelands överlägsenhet ännu mer påtaglig och i denna och följande ronder var svensken knappast mer än en lekboll i händerna på Linnéaträna ren. Ireland vann på poäng.

Den största behållningen av aftonen var givetvis tungviktaren Harry Perssons briljanta prestation mot Andreasen.

Genom sin seger över denna dansk har Harry Persson visat, att han verkligen motsvarar de förhoppningar som man ställt på honom. Hans manager Hjalmar Palmqvist har lika mycket heder av sin man som Alex Weimark haft otur med sin.

Harry Persson är född den 24 september 1898 och har arbetat som stensättare. Hans längd är 190 cm. och vikten utgör f.n. 88 kg. Räckvidden är 194 cm.

Under sin amatörtid har han gått sammanlagt 11 matcher. Hans första match blev ett knappt poängnederlag mot andra pristagaren i Antwerpenspelens tungviktsklass dansken Sören Pedersen.

Sedan har han vunnit varje match på knock-out utom mot Atletklubbens Törnkvist som i Göteborg lyckades stå tre ronder.

Hans 9 k.o.-segrar hava varit över följande:
O.Törnkvist 3 ronden, Helmer Larsson, Göteborg 1 ronden, O.Törnkvist 1 ronden, Nils Wester 2 ronden, G. Magnusson, Amatör 1 ronden, O.Törnkvist 2 ronden, Lauritz Jörgensen, Danmark 2 ronden, Sören Pedersen, Danmark 2 ronden, Hans Jörgensen. Danmark 1 ronden.
Freddie.

***

Willard och Jack Johnson.
Vid boxningsmatchen mellan Bill Brennan och Floyd Johnson nyligen i New York funnos bland de närvarande så gott som samtliga exchampions. Sålunda möttes för första gången sedan Havanamatchen negern Jack Johnson och Jess Willard.
De bägge forna antagonisterna skakade hand och utbytte i hast några konventionella fraser. Någon större hjärtlighet dem emellan härskade tydligen icke.

***

VAD PRESSEN SADE.
Alla eniga om att Harry Persson är en "coming man".

Den svenska pressen har i det stora hela intagit en mycket sympatisk och förstående ställning till Allmänna boxningssällskapets första afton, som recenserats tämligen utförligt i samtliga dagliga tidningar.

Alla voro eniga om att matchen Harry Persson—Andersson var aftonens stora upplevelse och giva den svenske segraren sitt samfällda gillande. Vi ha ju under de gångna åren icke varit allt för bortskämda med svenska proffs-segrar.

Den svensk-amerikanska »boxaren» Tom Johnsson torde lika litet som dennes manager haft någon större glädje av morgontidningarnas referat. Stackars Tom betecknades genomgående som kvällens olycksfågel. »Han hade inte mer aning om boxning än en nyfödd», skrev Social-Demokraten.

»Han tål inte ens nämnvärt med stryk», heter det i samma blad. Idrottsbladet hade tidigare framhållit att Tom Johnsson tålde snart sagt vad som helst.

»Det stod i programmet att Tom Johnsson är relativt okänd här», skriver mr Jones och tillägger maliciöst: »Nu är han emellertid känd».

Pressen har så gott som enhälligt intygat, att klubbaftonen var väl organiserad i alla yttre avseenden.

***

Studentbandy.
Stockholm fick stryk av Uppsala. Naturligtvis. Men huvudstadens studenter, eller åtminstone de av dessa, som veta vad bandy är, kunna känna sig synnerligen tacksamma, att det inte blev mer stryk. Stockholmarna spelade med ett par teknologer och resten medicinare, plus en verklig bandyspelare — Nilsson. Spelet var vackert för att vara av denna klass men knappast så pass sevärd som en någorlunda hygglig skolungdomsmatch.

***

Djursholmsspelen.
Djursholmstävlingarna verka en smula underliga. De började en söndag, då det bjöds på bättre idrott på annat håll och ha sedan fortsatt veckan igenom. Vad man egentligen tävlar i ute vid Djursholm, är det nog inte många, som ha en aning om. Bowling och curling och ridning på ponny och tocket där...