----------------------------------------------------------------------------------------------------------
FOTOGRAFI
Om ortokromatiska och ljusgårdsfria plåtar samt om fotografering nattetid.
Kunna vi fotografera den blågula svenska flaggan? — Naturligtvis kunna vi det, svarar ni, men gör ni det riktigt också? Säkerligen inte. Titta riktigt noga och ni varsebliver ett svart kors på vit botten — en bild, som verkligen har mycket litet gemensamt med vår egen flagga. Vad är nu orsaken och hur av- hjälpes detta? Svaret får ni här nedan.
Varje ljuskänsligt ämne förändras blott av sådant ljus, som absorberas av detsamma; reflekterat ljus inverkar däremot ej. Följaktligen absorberar de vanliga bromsilverplåtarnas gula skikt endast blått och violett, som sålunda :Åstadkommer den största svärtningen å negativet. På kopian blir därför t. ex. himlen alltid för ljus, varemot gula, gröna och röda färger bli mycket för mörka.
Detta missförhållande avhjälpes genom användandet av s. k. färgkänsliga eller ortokromatiska plåtar, vars ljuskänsliga skikt genom tillsats av vissa anilinfärger även göres mottagligt för gult, rött och grönt i nästan samma grad, som för blått och violett. Färgerna framträda härigenom i sin rätta valör. Då blåa och violetta strålar dock stundom, även hos ortokromatiska plåtar. inverka kraftigare än gula och gröna, har en s. k. gulskiva måst begagnas, som i stället för skiktet absorberar nämnda strålar. Gulskivan placeras oftast framför objektivet. Att använda gulskiva till vanliga plåtar medför ingen som helst nytta.
Så ha vi ljusgårdsbildning. Vid fotografering av lysande föremål eller mycket ljusa ytor uppträder ofta kring dessa en mer eller mindre stark ljuskrets. Denna uppkommer genom att de i plåten snett infallande ljusstrålarna, reflekteras mot plåtens baksida och träffa skiktsidan på olika från varandra närbelägna punkter. För att nu hindra de verksamma strålarna, att nå glaset, begagnas en rödfärgad gelatinhinna mellan skiktet och glaset med ljusabsorberande verkan eller också bestrykes plåtens glassida med Sola rin, Antisol och andra ämnen med samma egenskaper.
En plåtsort som i sig förenar här ovan antydda fördelar, d. v. s. är både ortokromatisk och ljusgårdsfri, samt i övrigt motsvarar högt ställda fordringar på tillförlitlighet och snabbhet är Agfafabrikens »Chromo-Isorapidplåtar». Värdefulla för att ej säga nödvändiga äro dyl. plåtar vid fotografering av soliga snölandskap mot blå himmel, solupp- och -nedgångar, ljusa moln på blå himmel, nattbilder o. s. v. och bör varje mera försigkommen amatör göra sig förtrogen med desamma.
Vad fotografering nattetid beträffar, är ju det en mindre vanlig sysselsättning och en rätt obehaglig uppgift, som kanhända torde hänföras under rubriken »mörksens gärningar», men rätt praktiserad, en synnerligen tacksam sådan. Några orienterande vinkar vore kanhända därför av nöden. Gator och torg kunna med fördel fotograferas efter skymningens inbrott, vid ljuset av gaslyktor eller andra ljuskällor. Exponeringen rättar sig efter belysningens styrka men understiger knappast under särskilt gynnsamma omständigheter 20 sek. (annars utgör den mellan 3 och 6 min.) Att människor eller vagnar passera förbi under exponeringen betyder ingenting.
Anslående månskensfotografier erhållas vid klar fullmåne. Exponeringstiden tages till rikligt cirka 8-10 min, med bländare f. 11. Månen själv fotograferas bäst strax efter uppgången. Största bländare användes och exponeras 30-45 sek. Exponeras längre, blir månen avlång.
Illusoriska »månskensbilder» erhållas även vid dagsfotografering mot solen. Gulskiva bör användas och objektivet avbländas starkt. S. k. ljusfläckar kunna härvidlag ibland uppträda i negativet, speciellt då sämre kameror med okittade linser användas. Felet orsakas av ljusstrålarnas återspegling i de inre linssystemen.
Blixtar fotograferas lämpligast om natten. Man väljer en plats med fri horisont, ställer in på oändligt, avbländar något samt låter objektivet stå öppet tills någon blixt uppenbarar sig inom kamerans synfält. Förekomma starka ljuseffekter, bör plåten tagas om.
Får ni efter framkallning och kopiering se en oljad blixt, bör Ni ej bli förvånad. Kameran ljuger aldrig. Och det gör ej heller
E. H—n.
***
Lufttrafik till Nordpolen.Polarfararen, reklammakaren och filmfotografen Vilhjamur Stefansson har återigen förbluffat världen. Hans sista idé är upprättandet av regelbunden trafik till nordpolen eller över nordpolen.
Herr Stefansson har nämligen funnit att det vid flygning frän London till Tokio är en betydlig genväg att snedda över nordpolen och vidare har han uppställt den teorien, att det är säkrare att flyga över polarisen än över oceanerna.
Här är inte fråga om skoj, utan saken har stått publicerad i »The Detroit Free Fress», där Vilhjamur Stefansson framlagt sina åsikter.
En blick på kartan ger vid handen, säger mr Stefansson, att den arktiska oceanen är ungefär lika stor som Medelhavet. Men är belägen mellan tvenne kontinenter, liksom Medelhavet. Inom en snart framtid skall den inte längre avskräcka flygaren, den skall bli tilltalande. Luftrouten skall bli den kortaste mellan kontinenterna.
Storcirkeln över polen från London till Peking är betydligt kortare än den som går i öst-västlig riktning. Stefansson tänker inte använda aeroplan till denna trafik utan Zeppelinare.
***
En amerikansk historia.På ett kafé nära Capitol i Washington är en neger anställd och den negern är känd för att se det goda i allt och hos alla. En varm eftermiddag kom en senator in i kaféet och beställde krabbor. Då de voro serverade sade senatorn till negern:
— George, krabborna äro bra små.
— Jaa.
— Och inte äro de färska heller.
— Well, då ä' de ju lyckligt, att dom inte ä' stora?
Hur fyrarna locka fåglarna.
För en tid sedan inrapporterade fyrmästaren vid Pater Nosterfyren en uppgift på det antal fåglar, som under året funnit sin död vid fyren.
2 änder, 6 beckasiner, 7 bergfinkar, 4 birckfåglar, 2 duvor, 2 flugsnappare, 9 kärrsnäppor, 64 lärkor, 15 lövsångare, 2 morkullor, 13 siivsparvar, 40 rödbröst, 4 rödstjärtar, 6 piplärkor, 2 snösparvar, 10 starar, 2 svalor, 11 svarthättor, 3 stenskvättor, 200 trastar, 9 trädgårdssångare och 1 vattensångare.
Enligt en uppgift från Riksmuseet är vattensångaren den första, som är funnen i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar