Tidskriften Hobby, nr 2 anno 1923 (sid 7)

Radion var det tidiga 1900-talets motsvarighet till dagens Internet, med datorer, mobiltelefoner och surfplattor: Ett sätt hålla sig up to date och informerad om vad som hände i både världen och omvärlden.
     "Tänk eder, var ni än befinner eder, kan ni genom några relativt enkla och billiga anordningar sätta eder i förbindelse med den övriga mänskligheten och med de stora kulturcentra", som det heter redan i nedanstående artikel om det nya mediet.
     Men liksom i datorns barndom var de tidiga radioåren främst en angelägenhet för hemmapulare och gör-det-självare, då färdiga apparater var såväl dyra som sällsynta.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 
RADIO

Klicka för att öppna bilden i nytt fönster, 
klicka igen för att förstora till läsbar storlek.

Varför ni skall
ha en mottagare.
Det är en oändligt fascinerande sysselsättning att bygga sig en mottagare och sedan hålla på och experimentera med denna. Radio är otvivelaktigt en av de största och mest revolutionerande uppfinningar som gjorts. Tänk eder, var ni än befinner eder, kan ni genom några relativt enkla och billiga anordningar sätta eder i förbindelse med den övriga mänskligheten och med de stora kulturcentra.

Om ni till exempel är bosatt långt borta från all ära och redlighet ute på landsbygden eller i något förstadssamhälle, där ni måste göra, långa och besvärliga resor för att komma till någon teater, konserter, föredrag eller dylikt, blir ni nu befriad från dessa svårigheter. Ni sätter eder bekvämt till rätta  i er allra bästa söndags-eftermiddags-gå-bort-stol, placerar apparaten framför eder, sätter hörtelefonerna på huvudet och efter några enkla manipulationer hör ni plötsligen tal, musik och sång.

Hittills är detta ju endast möjligt för dem som har råd och tid att experimentera med stora och dyrbara mottagaranordningar, men då, som vi hoppas, inom en nära framtid, enligt sakkunnigas i dagarna framlagda förslag, avsändningsstationerna komma att uppsättas i ett flertal svenska städer, räcka enkla och billiga mottagare till, för att föra nyheterna in i edert hem.

Ni gör därför klokt i att snarast möjligt sätta igång med tillverkning och anskaffning av nödvändiga apparater och delar, då nöjet ju blir så mycket större om ni får vara med från början.

Största utbytet har ni naturligtvis av att själv tillverka de nödvändiga tillbehören. Ni får härigenom under arbetets gång så småningom en djupare inblick i radiotelegrafiens väsen. Det gäller här inga märkvärdiga och oförklarliga saker, utan det hela upplöser sig vid närmare betraktande i enkla och lättförklarliga elektriska företeelser.

Hobby vill i detta arbete vara eder en god vän och kamrat. Alltid bringa det nyaste inom området. Praktiska råd och vinkar, samt sist och inte sämst, verkligt goda och tillförlitliga tillverkningsbeskrivningar, ritningar och kopplingsschema.

F—son W.

***

Hobbyritning n:r 1. — Variometer.
Med en variometer förstår man en vågavstämningspole, som medger en mycket skarp inställning av våglängden. Denna typ är användbar för så väl den enklaste kristallmottagare som den mest komplicerade rörmottagare. Variometern medger noggrann avstämning för våglängder mellan 300 och 3 000 meter och är försett med uttag å såväl rotor som stator.

Å ritningarna är varje detalj noggrant utförd och finnas fullständiga anvisningar för tillverkning och lindning.

Hobbyritning n:r 1 består av tvenne blåkopior. Dessa kunna beställas från Hobbys' redaktion, Pipersgatan 31. Stockholm. De sändas omgående och mot efterkrav till ett pris av endast kr. 1:25.

Ni har således endast att på ett kort sända in en rekvisition med angivande av tydlig adress och ni erhåller inom några dagar ritningarna, som då skola lösas med kr. 1: 25 på närmaste postanstalt.

Åt dem som bo på landsbygden, förmedlar Hobby inköp av alla slags material och tillbehör. Förfrågningar angående anskaffning och pris torde insändas med bifogande av svarsporto under adress Radioavdelningen: Hobby.

***

Praktiska råd och vinkar.
Ebonit är ju ett mycket dyrt material och därtill ganska svårarbetat, vilket nog de flesta vid det här laget lagt märke till. Orsaken varför det ej med fördel låter ersätta sig av det eljest lämpliga och lättarbetade träet är att detta är hygroskopiskt, d. v. s. det drar åt sig fuktighet ur omgivningen, varigenom det blir ledande för den elektriska strömmen om också i mycket liten grad.

Om träet behandlas på lämpligt sätt, kan det mycket vill ersätta eboniten vid byggandet av våra apparater.

Bäst lämnar sig härtill ek, Men annat trä duger också. Se vid köp till, att ni får ett plankstycke, där fibrerna gå någorlunda rakt, så att det sedan ej slår sig så lätt. Träet bör nämligen först torka några dagar i en bakugn, kakelugnsnisch eller dylikt. Mindre stycken kokas härefter i parafin (vilket värmes i vattenbad) och bestrykes sedan ett par gånger med schellak. Så behandlat är trä fullt ut lika användbart som ebonit.

Trästycken, som äro svåra att koka i parafin eller som man ej vågar torka för hårt, kunna dock mycket väl användas om man vid alla fästen och förbindelser väl isolerar ledningar och skruvar från träet.

På varje skruvs plats borras ett hål, något djupare och större än skruven. Härefter bestrykes trästycket väl med schellak. Man smälter nu vax och låter det rinna rikligt ned i hålen. Härefter intrycker man, medan vaxet ännu är flytande, skruven och fasthåller den tills vaxen stelnat. Vax, som flutit ut, borttages därefter lätt med en kniv. Man finner då, att skruvarna sitta nästan lika säkert, som sutte de direkt i träet och man måste smälta vaxet för att få bort skruvarna.

Hörtelefonerna skola behandlas med aktsamhet. De få icke tappas i golvet, och böra förvaras på ett torrt ställe — i en låda eller, dylikt. Om spår av rost märkes på membranerna gnidas dessa försiktigt med en trasa, fuktad med fotogen.

Schellaklösning son torkat upplöses lämpligen medelst denaturerad sprit.

(Forts. å sid. 11.)