----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om snabba motorbåtar i
Sverige och annorstädes.
Människorna ha i alla tider haft en benägenhet för att fara fort. Och det både till lands och vatten. Men i Sverige äro vi distanserade på båda områdena. Till lands ha vi lagar och förordningar, som förbjuda oss att köra med någon mera nervkittlande hastighet och på vattnet kunna vi ej rusa iväg med någon mera kontinental fart. Vilket egentligen bara beror på en sådan liten fatalitet, som att vi i Sverige ej ha några fabriker för racermotorer.
Man kan från utlandet inköpa antingen en racer eller en racermotor. Men det blir ändå ingen verklig racertävlan, ty en sådan föres ej mellan privatpersoner, utan mellan de olika fabrikerna. Följaktligen kan det då endast bli tal om verklig racersport i de länder sam ha mera än en fabrik. Och det ha Frankrike, England och framför allt Amerika.
Amerika äger ett stort antal fabriker för tillverkning av racermotorer. Främst bland dessa stå då Liberty, Wisconsin och Van Blerck.
Amerikas »grand old man» inom racersporten är commodore Car Wood. Denne, som är bosatt i Detroit, använder Libertymotorer och är ägare till flera av världens snabbaste båtar. Den mest kända av dessa äro Miss America och Miss Detroit av vilka den förra uppnått hastigheter på över 130 km. i timmen.
Tävlingarna äga för det mesta rum i Chicago, på de stora sjöarna, i Californien samt vid Miami Beach i Florida, alla idealiska platser i jämförelse med vår s. k. racerbana i Baggensfjärden.
Den som på Baggen sett dir. Heineckes Hunter III, inom parantes ingen racer efter amerikansk måttstock utan en racerkryssare, rusa fram med en hastighet av 60 km. i timmen, kan ju tänka sig hur imponerande det bör vara att se en motorbåt, som gör mer än det dubbla.
De amerikanska båtarna äro i allmänhet försedda med flygmaskinsmotorer varav två stycken finnas i samma båt. Den redan omnämnda Miss America som byggdes år 1920 för den stora pokaltävlingen mot England har 2 st. Libertymotorer på sammanlagt 900 hkr, och är hittills obesegrad. Den är en typisk »lättvindsbåt» och totalt obrukbar i hög sjö.
Commodore Woods andra båt Miss Detroit är däremot en typisk »hårdvindsbåt» och har uppnått hastigheter, obetydligt understigande Miss America 's. Andra namnkunniga racers äro Mystery, Hurricane III, Miss Nassan och Miss Illinois.
Dessutom bygga amerikanarna stora »racers-cruizers», riktiga salongsbåtar, vilka, komma upp till hastigheter i det närmaste jämförliga med de våra bästa racers prestera.
Att verkliga racerbåtar ej tåla alltför stora påfrestningar, ligger ju i öppen dag. Som ett exempel härpå kan nämnas att den svenskbyggda racern Dolly II vid ett tillfälle i full fart körde på ett i vattnet flytande vedträ varav följden blev att det gick hål på den.
En racerbåt är en dyrbar tingest och om man tar i betraktande, att den knappast är användbar annat än på tävlingar, är det lätt förklarligt, att vi här i landet inte haft några kapplöpningsmaskiner av Miss America's typ. Vilket ur tävlingssynpunkt är att beklaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar